Det sägs att vår tid saknar närminne.
Endel forskare påstår att vi lever i ett arbetsliv som producerar projektplaner och enkäter men aldrig på djupet intresserar oss för förverkligandet, svaren, effekterna.
Så fort planen är inlämnad släpper vi tanken.
Så fort enkäten är uppgjord och alla har svarat glömmer vi saken.
Är det så illa?
Att vi producerar massor av mental stress åt varandra, men få långsiktiga resultat och effekter?
Nu skall i alla fall projekt "skugga en kollega" följas upp. De grupper jag handlett träffas i morgon i Borgå och på måndag i Helsingfors. Då får jag möta de lärare som skuggat/blivit skuggade och jag är mycket intresserad av hur det gick.
Vad hände under lektionerna?
Vad lärde skuggarna sig - om kommunikation, om undervisningsmetoder, om tidsanvändning?
Hur reagerade eleverna?
Och det viktigaste av allt; vilka av lärdomarna kan användas eller förädlas i den egna undervisningen?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera